Elsa Evelina

Jag blir förvirrad över livet, allt som vanligt. Tiden går väldigt snabbt men väldigt långsamt. För några dagar sedan hade jag och mina kära kompanjon Kalle varit tillsammans i 2,5 år. Det är inte illa. För att vara exakt så är det 912 dagar. Alltså var det 912 dagar sedan vi kysstes första gången. När vi stog på busshållplatsen och kysstes med lätta läppar och en viss försiktighet. När solen precis hade börjat gå ner och tempraturen sjunka för dagen. 
 Jag tycker det känns som att det var nyss vi var hemma hos mig första gången, men uppenbarligen var det 2,5 år sedan om inte mer. Det är konstigt hur bra någonting kan gå, hur någonting kan känns så rätt och så bra. Tack och lov att det blev vi. 

 

Vi kanske inte säger att vi älskar varandra så ofta, men jag känner det i min kropp. Det märks i sättet du tittar på mig och behandlar mig. På det sättet du pussar min panna och kramar om mig även fast vi snart ska ses igen. 

du älskar verkligen mig, just mig, mig mig mig