Ful, fulare, fulast
vi lever i ett hårt samhälle. Ett samhälle där vi lägger mera pengar på våra julklappar än vad vi lägger på våra medmänniskor. På människorna som är på flykt, som har lämnat sina hem, som flyr över medelhavet i båtar. För att komma hit för att bli nekade. För att mötas av en statsminster som säger att vi inte kan ta emot flera, att mötas av hot och hat. Att få drömmen om Sverige krossad, att få sitt hem krossad. Att se sina nära och kära gå på knä av utmattning och hjälplöshet. Vårt samhälle är ett jävla skit samhälle som inte visar en gnutta solidaritet om man jämnför hur mycket hat vi visar. Det är svårt att leva just nu, för oss alla. Det blåser hemska rasistiska vindar över Europa. Men det är betydligt svårare för dom som flyr och vi måste hjälpa till. Vi måste organisera oss, hjälpas åt och visa solidaritet med varenda människa vi möter. Säga hej till tiggaren utanför mataffären, säga hej till busschauförren, bjuda hem en hemlös, erbjuda dig att köpa mat till en flykting. Hjälpa till. Lyssna och prata. Prata med dina medmänniskor om vad som händer. Prata med dom som inte kan språket, använd Google översätt.