Elsa Evelina

Det enda som känns logisk i denna sorg är att du dog samma år som Eurovison tog en paus. Allt annat känns orimligt. Under 14 program av Eurovision Song Contest har jag känt dig. En gång hade du gjort ett quiz om Eurovision. Det var femtiosju väl genomtänkta och invecklade frågor. En fråga var vem som kom sist i kvalet 1969. En annan fråga var vilka som hade skrivit Frankrikes bidrag 2003. Fastän vi var i olika lag, fick mitt lag fick 1 av 57 poäng... Alla säger att födelsedagar och julfirande kommer göra mest ont för nära och kära. Jag kan tala om att dem har fel. Melodifestivalen och Eurovision kommer att svida ännu mer, men till tonerna av en powerballad från Ukraina.

Jag minns en gång när vi hade spelat en julklappslek och du vann en julgranskula i porslin med djurmotiv. Du tog upp den och tittade förundrat på den och utbrast “Den var ju riktigt fin”. För att några sekunder senare lägga ner den på glasbordet. Pang, boom, krasch så var den borta, precis som du, men sekunderna julgranskulan var hel var fantastiska. Det var varmt i vardagsrummet. Alla var samlade och ljusstakarna lyste varmt i fönsterna. Skratten avlöste varandra. Kanske är det så jag behöver se på din bortgång för att känna någon inre logik. Trots att jag finner det obegripligt att man kan skicka upp en människa i rymden men inte starta om en kropp, är du fortfarande död. Folk säger till mig att det inte alltid blir som man tänkt sig. Precis som att Anna Bergendahl inte kom vidare till finalen 2010. Du kommer inte komma tillbaka även fast vi skulle dela ut flera Nobelpris, komma på botemedel mot cancer eller ett helt rättvist poängsystem för Eurovision. Sverige och Norge kommer fortsätta stödrösta på varandra. 

Ibland får jag höra att jag alltid är oseriös med saker. Då har dem inte träffat dig. I mina ögon var du i ett konstant tillstånd av flams och trams. Kanske var det därför du inte stängde av TV:n när någonting blev jobbigt. Måhända att du sänktemusiken men sällan stängde du av helt. Trots att det var ett uselt bidrag från Portugal, ännu en gång. Förmodligen var det därför du alltid hade kärlek över till andra behövande människor. Ingenting var gravallvarligt. Ingenting var komplicerat. Eller, mycket var komplicerat, men det var aldrig ett problem. Det fanns alltid en lösning även fast den ganska ofta innefattande att du delegerade uppgiften vidare. Vi har flera bidrag till Eurovision av en anledning. Förresten ber jag om ursäkt i efterhand angående att pappa tvingade dig att resa en garagevägg på nyårsdagen i minus tretton. Det var inhumant. Det var inte din typ av uppgift. 

P.S Till sist vill jag säga att jag lovar att rösta åt dig i Melodifestivalen. Du kan väl skicka ett tecken angående vilket bidrag du diggar bara, så löser jag resten. D.S